37 år i offentlighetens tjänst

För trettiosju år sedan valdes en mycket ung Bill Clinton till guvernör i Arkansas. Både han själv och hans något yngre fru, Hillary Clinton, förvandlades då till en granskad offentlig figur.

Paret Clintons dotter Chelsea beskrev i en intervju i förra veckans DN Lördag (22/10-16) hur ett av hennes tidigaste minnen är hur Bill Clintons motkandidat i guvernörsvalet la stort fokus på att misskreditera hans fru. Det var Bill som kandiderade, men fokus för svartmålningen var redan 1979 hans fru. För en sexårig Chelsea satte detta enligt egen utsago tydliga spår i medvetandet.

Smutskastning är en del av valkampanjerna i USA -nu som då. En stor del av den nu pågående valkampanjen i USA handlar om att underminera sin(a) politiska motståndare. Ett mycket vanligt grepp är att leta upp motsägelsefulla saker i tidigare uttalanden och ställningstaganden.

Hillary Rodham Clinton har varit en offentlig person sedan i åtminstone 1979. Att det finns politiska uttalanden där hon skiftat position genom åren verkar framställas som något negativt.

Jag tycker att det är märkligt. Säg den person som helt statiskt har exakt samma åsikter under en trettiosjuårig period. Som inte tar intryck av omvärldens förändringar, omständigheternas skiftningar eller som ser sig som för god för att någonsin övertalas av någon person med annan politisk uppfattning.

Hillary Clinton har skiftat position genom åren. Hade hon haft samma åsikter idag som tidigare i sin politiska karriär så hade hon både varit en starkare frihandelsvän – och mot samkönade äktenskap.

Men Hillary Clinton har förändrats i takt med att samhället gjort det. Jag har svårt att tro att det bara skulle handla om opportunism. Att ändra uppfattning kan ske av taktiska skäl, men det kan lika gärna vara så att en människa tagit intryck av de värderingsskiften som skett i omvärlden genom åren.

Att samhället utvecklas är någonting bra. Låt det då också anses som något bra att även människor utvecklas.

Advertisements